Idag stod det träning för Sussie på schemat. Jag gjorde iordning Disan och märkte direkt att hon inte alls var på humör idag, vilket betyder att vi behöver lägga om upplägget. Jag värmde upp ganska lång stund i skritt, mycket godis och mycket beröm. Kändes ändå helt okej. Och ja, jag är en sådan som ger godis från ryggen när hästen gör något bra haha, finns alltid minst 3-4 godisar i min jackficka...

Sedan bestämde vi att vi skulle satsa på balans och trav idag. Disan är alltså en femgångare med en pass som är en gåva från gudarna. Tyvärr har den gåvan slagit ut traven, men i början av sommaren fick jag henne att acceptera att traven finns där och iallafall försöka använda den. Sedan dess har det bara gått framåt med traven och idag sitter den nästan bara jag lägger fram ytterhanden lite. 

Men hur som, idag har vi travat, travat och travat längs fyrkanten. Såfort hon brutit av har vi gått på det igen. Till sist tror jag vi travade tre varv utan en enda avbrytning. Det kändes verkligen super, och jag behöver verkligen någon som står på backen och säger till mig. Måste lära mig att lita på min egen förmåga att hålla ihop henne, känns som att vi ska flyta iväg i hörnen och hon ska trilla omkull eller nått. Detta är ju för att balansen inte riktigt finns där, men satan vad vi är på väg nu!! 

Som jag sagt många gånger tidigare så känns det som hästen gör framsteg på framsteg medans jag håller tillbaka henne. Börjar bli dags att släppa på handbromsen och lita på att det faktiskt en dag kommer bli häst av henne också. Jag behöver inte förbereda mig på världskrig såfort jag begär något, för dom världskrigen kommer så sällan nu. Vi börjar helt enkelt hitta ett sätt att lösa problem innan dom uppstår, och den taktiken behöver jag lita på. Alltid. Såfort jag sitter på hästen. Hela tiden. Banka in det i min skalle någon?! 

taggad tjej innan träningen idag!